Detta ämne är otroligt stort att prata om, men jag tänkte göra det så kort som möjligt. Jag ser mig som kristen, men jag är egentligen mer av en kristen (svag)ateist. "Vad är det då?!" undrar nog de flesta av er...  

Jag tror inte på någon högre Gud som t.ex. skapade världen på 6 dagar, men jag tror på något. Jag tror att Jesus har funnits och att han var en otroligt interlligent och bra person, men jag tror inte att han hade några högre krafter. Jag tror på de 10 budorden och en hel del annat av kristendomen, men har som sagt svårt att tro på de "magiska" som sägs ha gjort.

Själva uttrycket kristen ateist har dock fått mycket kritik eftersom de är varandras motsattser, men för mig är det ett naturligt ord som passar mig bra. Jag är döpt, jag är konfimerad och jag har gått en del i kyrkan. Jag tycker kyrkan är en mysig plats och för mig är det en självklarhet att tro som jag tror. Jag hade aldrig kunnat kalla mig endast ateist, för jag tror! Men en svag ateist är jag väl, eftersom jag inte tror på de under som kanske/kanske inte har skett.