Tommy.
Min två år äldre storebror som jag alltid varit riktigt tight med, det har jag alltid varit med mina båda syskon kan jag tillägga. Tommy och jag har de senaste åren berättat i stort sett allt till varandra, saker som ingen aning vet. Min bror är nog en av de snällaste människorna som finns och det vet jag att jag absolut inte är själv om att tycka. Han bryr sig verkligen om andra människor och ställer upp i alla lägen.




Josefine.
Min fyra år äldre storasyster. Hon har alltid varit min förebild, hon gick i friidrott, då ville jag också börja. Hon tävlade mycket, då ville jag också tävla mycket. Hon fick alltid beröm för att vara duktig i skolan, då ville jag också var duktig i skolan och mycket, mycket mer. Steget att flytta till Grekland gjorde jag dock på egen hand, hon har aldrig gjort något liknande. Hon flyttade dock till Malmö för att plugga, det kommer jag med göra. Så, jag följer hennes fotsteg ganska bra nu när jag tänker efter. Josefine är världens finaste syster <3



ÄLSKAR ER!

Detta ämne är otroligt stort att prata om, men jag tänkte göra det så kort som möjligt. Jag ser mig som kristen, men jag är egentligen mer av en kristen (svag)ateist. "Vad är det då?!" undrar nog de flesta av er...  

Jag tror inte på någon högre Gud som t.ex. skapade världen på 6 dagar, men jag tror på något. Jag tror att Jesus har funnits och att han var en otroligt interlligent och bra person, men jag tror inte att han hade några högre krafter. Jag tror på de 10 budorden och en hel del annat av kristendomen, men har som sagt svårt att tro på de "magiska" som sägs ha gjort.

Själva uttrycket kristen ateist har dock fått mycket kritik eftersom de är varandras motsattser, men för mig är det ett naturligt ord som passar mig bra. Jag är döpt, jag är konfimerad och jag har gått en del i kyrkan. Jag tycker kyrkan är en mysig plats och för mig är det en självklarhet att tro som jag tror. Jag hade aldrig kunnat kalla mig endast ateist, för jag tror! Men en svag ateist är jag väl, eftersom jag inte tror på de under som kanske/kanske inte har skett.

Jag tänkte berätta om en grej som hände den 4 juni iår. Vi satt en hel hög med ungdomar med vita mössor på. Vi var tillsammans på Fredriksbergsskolgården klädda med vita kläder och på ett strålade humör. Sen kommer de magiska orden av elevrådets fd. ordförande:

"Studenter, res er! Mössor upp! Mössor på!"


VI HADE TAGIT STUDENTEN!!!!

Började skriva ett inlägg om mina lovely friends men tillslut suddade jag ut allt. Det finns så mycket att säga om dessa tjejer så jag gör såhär, jag tar en tjej i taget den dagen jag känner mer för det. Puss på er finingar! <3

Liten fråga, STOR förklaring. Jag gör det enkelt och skriver kortfattat. Relationen mellan en själv och ens nära & kära.

KÄRLEK!

Min pappa heter Cai Magnusson och fyller hela 50 år nästa månad. Min pappa har jobbat som fångsvaktare och även idrottslärare i ett fängelse när jag var mindre. Jag kommer ihåg att när jag var pytteliten så lurade jag i Linda och Julia (mina vänner) att om de var dumma så kunde min pappa sätta dem i fängelse, de gick på det, haha. Just nu är han delägare i Sportgymbutiken, en affär som jag även arbetat i i X-antal år.

Min pappa har alltid hjälpt mig med mina olika idrotter jag gått i, framförallt friidrotten. Har har funnits där vid de flesta tävlingar som stöd och som lite personlig tränare.

Kan väl avsluta med att han kan vara rätt rolig ibland, även fast jag inte vill erkänna det. Så när han säger något roligt brukar jag försöka att inte brista ut i flabb, vilket jag gör ändå. Den största likheten mellan mig och min pappa är nog att vi är rätt kvicktänkta, då med humorn. Vi både älskar att vara lite så där "elakt" roliga.



Min mamma heter Suzanne Magnusson och är 45 år. Mamma jobbar inom vården och har väl gjort det i stort sett hela hennes liv. Hon är en otroligt bra mamma och jag tänker ibland att "exakt en sån där mamma ska jag bli när jag blir stor". Mamma ställer alltid upp när man behöver hjälp, med allt från småsaker till stora saker och jag kan säga, att utan hennes hjälp under många lägen av mitt liv så hade det inte gått bra till. T.ex. när man glömt papprerna till ett prov i skolan så ställer hon upp, om man har glömt nycklarna till idrottshallen när man ska vara tränare så kan hon komma med dem eller om man är i behov av att låna pengar, i stort sett allt kan hon hjälpa till med.

Många säger att jag är otroligt lik min mamma i utseendet, det är jag väl kanske... även fast jag inte ser likheten själv.

Vad ska man säga? Ja tror jag drar upp en gammal "kärlek" för förr, jag var väl sådär 8 år gammal och var tillsammans med Linus som var 9 år. Hela grejen med den där "förälskelsen" var att mina "bästa vänner" var och "kära" i Linus bästa vänner. Alltså Ida och Andreas, Julia och Viktor, Linda och Robin och så vidare, hahaha, det var tider det!

Jag föddes den 23 juli år 1991 på BB i Skövde. Mina föräldrar gav mig namnet Jessica Pauline Magnusson men de flesta kallar mig för Jessie, Jesse, Persi eller Persika. 

Enligt mig så har jag levt ett riktigt Svensson, Svenssonliv. Jag har växt upp med mina föräldrar Cai och Suzanne och med mina syskon, Tommy (två år äldre) och Josefine (fyra år äldre) i en gul villa i mitten av Sverige, närmare sagt, Falköping.



Jag gick på dagiset Skytten i stora staden Falköping där jag träffade kompisar som jag fortfarande är bra vän med, men inte konstigt med det, Falköping är en liten stad som alla känner alla i, i stort sett. Jag gick sedan på Åttagårdsskolan, och om jag tänker tillbaka på den klassen så var den great. Skolåren fortsatte uppåt och jag började på Fredriksbergsskolan i 6c, skolan genom tidernas mest ökända klass, men det skyller jag de busiga pojkarna på. Tillslut blev man stor och jag började på Ållebergsgymnasiet, Falköpings enda gymnasium, ett mögligt men mysigt gymnasium, ha ha. Gick Barn och Fritidslinjen vilket jag gjorde mycket rätt i. Lärarna var helt fantastiska, kurserna man läste hur intressanta som helst och klassen, oj, oj, oj, helt toppen!



Efter att ha bott i Falköping hela livet så kände jag mig ganska klar i den staden, så dags att bege sig ut på nya äventyr. Då jag alltid gillat att resa och alltid gilla barn så var au-pair något jag intresserade mig och vips, i augusti iår så flyttade jag till Grekland och där befinner jag mig just nu som au-pair hos en svensk/grekisk familj. Lite mer framtidsplaner jag har är att plugga, förmodligen i Malmö och jag tror jag vill studerna "Studie och yrkesvägledningsprogrammet", men vi får se, än har jag tid att tänka över "Vad jag ska göra med mitt liv".  



Enligt mamma och pappa så var jag otroligt glad som barn (vad hände sen?!, nej jag bara skoja). Jag ser mig fortfarandre som en mycket glad, positiv och påhittig tjej. Jag sätter alltid stor press på mig själv då jag vill lyckas med sådär allting. Det duger inte att vara halvklar med saker eller inte riktigt lyckas, för mig gäller det att göra om och om, tills allt är perfekt. För övrigt så älskar jag att umgås med vänner, resa och partaja lite då och då ;)